Part 9

Part 9

I dörren stod Justin med sin gitarr över axeln och en väska i högerhanden. Vi hälsade och gick in. Han kastade sina saker på mig säng och började pilla med väskan. Han tog upp en Mac, precis en sådan som jag fått och starta den.

”Så Josh, vad tycker du om staden nu? Visst är den fantastisk!” Jag gick bort till min Mac och fällde upp locket och loggade in på facebook.

”Staden är helt fantastisk! Det är en sådan skillnad mot hemma. Fast saknar ändå Borås, men detta är ett äventyr jag inte vill missa.”

”Jag förstår dig, ibland saknar jag verkligen Startford. Att bara kunna åka hem till min familj och mina släktingar där hemma utan att ha en massa annat att göra. Det är inte ofta jag får göra det, men när jag väl är hemma så njuter jag av varje sekund!” Man såg i ögonen hur han drömde sig bort och längtade.

”Men man måste ta vara på äventyren också i livet” sa jag i ett försök att peppa oss båda.

Vi fortsatte att prata om hur det var hemma i våra hemstäder, vi märkte att vi hade väldigt mycket gemensamt. Uppväxta i samma typ av miljöer och förutsättningar. Tillslut så kom vi på att vi skulle käka lunch och vi bestämde oss för att käka på hotellets restaurang, det var lugnast så som Justin sa.

Lunchen hade spenderats genom att snacka om uppväxten, skola, idrott och självklart tjejer. Båda var singlar just nu och vi ville båda att det inte förblev så.

Vi gick upp till mitt rum igen och jag plockade fram gitarren och låt texten jag fått av honom. Jag la texten på sängen och ställde fram två stolar bredvid sängen så vi båda kunde se texten.

”Låten du gav mig Justin, whow! Den är så bra, varför har du inte spelat in den än?!”

”Jag vet inte, känns som att den inte kan förmedla nått nytt från mig utan blir lite mer som en repris från Never Say Never. Jag skrev den för ett halvår sedan och när Tom berättade om dig och jag fick se videoklippen han hade tänkte jag att du kanske ville spela upp den.”

”Haha klart Jag vill, den är ju skitbra!”

”Men få höra dig då Josh, har du övat på låten innan?”

”Jag satt en stund igår och övade, men vet inte om det är så bra än”

”Låt höra då!” avslutade Justin med förväntningen liggande i rösten, jag tog upp min gitarr och spelade på introt och började sedan sjunga. Justin satt under hela låten knäpptyst och bara lyssnade, om han tänkte på hur dåligt jag sjöng eller om han kanske till och med njöt var svårt att tyda. Fast när jag avslutade låten så var jag riktigt nöjd, det hade gått bättre än på kvällen.

Jag tittade på Justin och han började klappa händerna!

”Det var ju skitbra! Riktigt bra!”

”Tack, men jag vet inte om jag är riktigt nöjd, kändes lite fel inför sista refrängen men körde på ändå”

”Det lilla gör inget, märktes knappt, ska vi spela den tillsammans?”

”Ja det kan vi göra”

Vi kopplade in våra gitarrer i min Mac och ställde fram micken, sen satt vi där i timmar och sjöng låten, men vi sjöng andra låtar också, det var skit kul!