Part 1

My life as a rockstar part 1

Jag vaknade med ett ryck när planet klumpigt slog I marken när vi landade på LAX internationella flygplats utanför Los Angeles. Jag tittade mig runt med en nyvaken blick och såg att min mamma Eva satt lutande över mig och försökte få mig att vakna.

”Vakna Josh, vi är framme i LA nu”, man hörde hur nervös hon var i rösten men man kunde samtidigt ana en viss förhoppning.

”Ja, jag är vaken” Sa jag nyvaket, ”Det är svårt att inte vakna när det känns som en apa sköter spakarna”

Mamma tittade ilsket på mig och var precis på väg att öppna munnen när kaptenens röst började höras genom planets högtalarsystem.

”Välkomna till Los Angeles och USA, Vädret just nu, som ni kan se så är det molnfritt och en ljummen juli kväll och klockan är just nu 23.15 amerikansk tid. Ber om ursäkt för den klumpiga landningen men en av motorerna krånglade när vi skulle göra oss redo för landningen, vi fick ordning på det men ni kände effekten av det. Men nu är vi framme och vi hoppas att eran resa varit bra annars och att ni får en bra vistelse på den amerikanska västkusten. Tack för mig och ha en fortsatt bra kväll.”

Kaptenens röst dog ut och jag kände bara hur något slog till i magen. Tänk om vi hade kraschat tänkte jag och samtidigt kände jag en viss ånger över det jag sagt om kaptenen innan. Mamma började plocka ihop våra saker samtidigt som planet rullade sakta men säkert in mot terminalen.

”Josh, har du fått med dig allt nu? Din iphone? Passet? Plånboken? Det andra du hade med i handbagaget?” Mamma ska alltid vara så orolig när vi är med.

”Ja mamma, jag har med allt, men jag är mest orolig för att min gitarr ska komma bort, du är säker på att vi checkade in den rätt och det va!?”

”Ja det är jag helt säker på, så oroa dig inte, njut av allt istället bara”

Jag tittade upp mot henne och log, jag förstod inte vad jag skulle göra utan henne. Hon hade koll på allt och lite till, hon var alltid snäll och satte alltid sig själv före andra.

”Tack mamma” sa jag, ”Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig”. Hon titta på mig och skratta.

”Förmodligen hade du fortfarande varit i London och velat runt på Heathrow” Jag skratta med henne då vi gick av planet och ut mot passkontrollen.

När vi stod i kön för att få passen och visumen kollade så prata vi om allt som hänt under veckan. Hur en helt okänd människa kommit fram till mig när jag spelat som förband på stora scenen hemma i Borås på den sommartorsdagen. Han hade presenterat sig som Tom Jackson och han kom från en agentfirma och han ville skriva kontrakt med mig, lilla mig från den minsta hålan i sverige. Han hade följt med mig den kvällen och pratat med mamma om det. De hade diskuterat hela kvällen och han ville att jag skulle följa med över till USA redan dagen efter, men där satte mamma stopp och sa att vi måste diskutera igenom det hela. Ända sedan min pappa hade gått bort i cancer för två år sedan hade hon varit lite väl överbeskyddande. Inte så konstigt kanske, men ändå. Vi pratade om det under hela fredagen efter att han åkt. Jag var så sugen. Han ville att jag skulle komma över och visa vad jag gick för. Han skulle presentera mig för hans bolag och han trodde att jag skulle ha chansen att bli något stort med rätt skolning och miljö. Det var därför han ville att jag skulle komma över.

Tillslut hade mamma gett med sig och sagt att det gick bra och att hon inte ville stoppa mig i min chans att utveckla min musik. När hon sagt det så hade jag genast tagit upp min telefon och ringt upp Jack. Han hade blivit jätte glad och sagt att han letat efter en sån som mig länge. Jag undrade varför man han inte tänka på det. Han hade skickat över flygbiljetterna direkt och hela den veckan fick gå till att säga hejdå till alla kompisar och släktingar innan vi drog över. Det hade varit lite jobbigt att lämna Kalle. Vi hade varit bästisar sedan vi var 3 år och aldrig varit ifrån varandra under någon längre tid då våra familjer alltid brukade resa ihop och firade även de flesta högtider tillsammans. Jag stod och funderade på vad han gjorde nu då jag vakna till med ett ryck.

”NEXT!” Passkontrollanten skrek till och jag vaknade till och vi gav honom våra papper och pass. Han kollade på dem i någon minut samtidigt som jag stod nervös och såg på, tänk om det var något fel med papperna eller något nu. Han tittade sedan upp med en glad min.

”Allt ser bra ut, hoppas ni kommer trivas under er vistelse här mrs Svensson .” Han gav papperna till mamma och vi gick förbi kontrollanten och in i Amerika, in i USA och in i en lång dröm.